Idag blåser det sjukt mycket. Och regnar. Jag orkar inte gå ut och göra någonting. Man bara sitter inne och väntar. Väntar på något dött och osynligt, som i självaste verket inte finns.
Jag saknar Mimer så att det känns som om jag ska gå sönder. Som att jag ska falla isär, falla i bitar. Åh. Jag älskar dig, Finmimer. Han åkte hem igår. Hem till Skåne. Det känns så ensamt och tomt utan hans hud mot min, hans hand i min och hans lätta bröstkorg emot min. Det är han som får mig att överleva. Det är han som får mitt hjärta att fortsätta. Fortsätta att kämpa och slå.
Min Mimer. Min Ängel. Min Älskling. Kom Och Håll Om Mig. Kom Och Låt Mig Krama Dig. Kom. Bara Kom. Mimer, min Mimer.
Jag älskar dig, ja. Verkligen. Mycket. ~
Det känns som om 'Jag älskar dig', är så starkt. Okej. Det är det ju också men ändå.
Jag ska till Alice idag. De har fått kycklingar, så jag ska titta på dem. Och kela med dem. Så sött.
Pusshejfafina (jag minns sandra).
(Mimer och Lovis, era änglar, puss på er. Extrapussar.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är det mej eller nån annan du menar med: (jag minns sandra)????
SvaraRadera