Jag vill tillbaks till minimalåldern då man trodde på tomten, då man kom och sedan när man kom till skolan skröt om att han hade gett en de finaste julklapparna.
Ni ska veta att man dör litegrann när hösten slår mot röda kinder. När vinden hugger och löven återfår sin röda färg och faller av de bruna trädstammarna efter ett års väntan.
Mimer är här. Hos mormor. Han kom klockan åtta fredags och stannar till på onsdag. Det är då jag dör lite också. För han är så svärord vacker. Jag älskar hans mörkblå ögon, hans runda, röda kinder och hans söta små kläder.
I dag är det marknad i Klockrikegården. Typ hela världen ska komma känns det som. Än är det bara säljare som står med sina bilar utanför bygdegården men det ser ändå ut som att hela Klockrike parkerat där med sina röda, gula, gröna, blå och silvrigt gråa bilar.
Pusshej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar