Lovis

Jag älskar dig, Lovis.
Utan dig famlar jag i mörker, utan dig är jag inte hel. Utan dig är jag osynlig och färglös. Utan dig lever jag inte mer. Utan dig vet jag inte vad jag tar mig till, utan dig är jag instängd och invävd i ett nät av svarta ord. Men du kommer - direkt - och du väver upp nätet genom att bara se på det.
Jag behöver inte mer än dig. Har jag dig, har jag allt.
Du är den människa som alltid kan få mig glad, som kan få mig att le. Du är den jag litar på. Den jag vet, aldrig skulle svika.
Förklara för mig, hur man kan älska en människa så mycket som jag älskar dig? Snälla du. Jag behöver ett svar, för du är helt underbarast.
Lovis. Min älskling. Jag kommer aldrig att glömma dig.
Alla mina år jag känt dig. Alla våra minnen tillsammans. När vi skulle cykla till skolan, när vi ska åka tåg till Skåne...åh Lovisssssss..
När vi ligger på min säng och pratar. Tiden stannar. Vi kan prata i timmar. Klockan rör sig inte. Det är då jag älskar livet, då jag bara lever ut.
Glöm aldrig att du är min jävel, glöm aldrig att jag älskar dig mest.
Jag älskar dig..
Färglös som en tår, skulle jag bli utan dina andetag. ~